För att effektivt rena avloppsvatten behövs en slamavskiljare med efterföljande infiltration eller markbädd som renar vattnet från olika bakterier. Kravet på fosforreduktion kräver också anslutning av en fosforbrunn.
Varje avloppsanläggning har sin unika konstruktion beroende på de förutsättningar som nämndes tidigare. Problemet brukar ofta vara grundvattennivåer och höjdskillnader vilket i sin tur hindrar det renade vattnets avrinning. För att komma runt detta måste man i många fall lyfta hela markbädden och komplettera med en pumpbrunn. Ekonomiskt sett är det en marginell merkostnad, men lösningar av detta slag kräver mer skötsel, blir känsligare för driftstörningar. Ju fler tekniska komponenter, exempelvis pumpar och elektronisk kringutrustning, desto mer beroende av regelbunden och noggrann skötsel blir anläggningen.
Därför är strävan att i varje uppdrag bygga en så robust och enkel anläggning som möjligt. Genom planering och noggranna mätningar går det i vissa fall att undvika en hel del av den kringutrustning som annars kan bli aktuell.
Det finns idag ett stort urval av olika tre-kammarbrunnar där pris, material och form varierar.
Vissa gånger är det slamavskiljarens form som styr valet. Ett exempel är när berg och stora stenar gör det svårt att gräva djupt utan omfattande sprängningsarbeten, vilket kan fördyra anläggningskostnaden omotiverat mycket. Då väljer man en slamavsskiljare med plattare form. Huvudprincipen är dock att gå på hög kvalité med goda prestanda, men är inte alltid möjligt.
Om slamavskiljaren inte fungerar ordentligt uppstår s.k. slamflykt. Ett exempel på detta är när tömning inte görs tillräckligt ofta. Det kan också ha med kamrarnas utformning att göra och kan enklast beskrivas med att ju kortare väg och tid det slambemängda vattnet vandrar desto större slamflykt.
Detta i sin tur leder till igensättning av infiltrationen/markbädden. Alltså är en effektiv slamavskiljare A och O även om det är inte riktigt hela sanningen. Mer om detta längre fram. Slamflykt kan också uppstå genom s.k hydraulisk överbelastning. Detta kan uppstå när en avloppsanläggning överbelstas av fler personer än de som normalt brukar anläggningen. Stora mängder vatten drar med sig stora mängder av slam
klicka på pilarna
Slamavskiljare kan delas in i olika kategorier: När en gammal avloppsanläggning skall bytas eller uppgraderas brukar man hitta dessa modeller av slamavskiljare/avloppbrunnar. Definitionen för de olika typerna gäller fortfarande. De som byts ut är ofta gjorda av cementringar.
En brunn utan skiljeväggar och har dålig eller ingen slamavskiljning. Exempelvis septiktanken, som är en sluten tank i plast eller glasfiber, avsedd för urin och fekalier (WC). Den förekommer där det inte är möjligt med slamavskiljare och infiltration som rening av avloppsvatten. Hög grundvattennivå och dålig avrinning eller ont om plats är en vanlig orsak. Nackdelen är att driftkostnaden kan bli ganska hög p.g.a fler tömningar (3-4 ggr/år) än med en traditionell anläggning (1-2 gg/år), allt beroende på hushållets storlek.
En brunn med en skiljevägg och förekommer i gamla anläggningar. Denna typ kan fungera om man bara släpper ut bad- disk och tvättvatten (BDT). Värt att notera är att i många fall är typen med cementringar otäta, alltså in- och utläckage av vatten. Därför rekommenderas ett byte.
En brunn med tre skiljeväggar som ofta är tillverkad av cementringar. Samma problem som med två-kammarbrunnen, dvs otät och läcker förorenat avloppsvatten. Gräver man på djupet närmast brunnen ser jorden ut som svartmocka (sulfidjord) och luktar illa.
I de flesta fall handlar det om en markbäddsanläggning och förstärkt infiltration. Denna består av sand- och gruslager med moduler, s.k kompaktfilter där det bildas biohud. Biohuden består av mikroorganismer som "äter upp" en del av föroreningarna i avloppsvattnet. För detta krävs god syretillförsel. Installationen kräver noggrannhet och precision. Dessutom finns det vissa skillnader i hur man installerar själva spridarröret, beroende på om pump skall användas eller inte. Här är det också mycket viktigt att ta hänsyn till grundvattenflödets riktning i förhållande till kompaktfiltrets placering. Dålig syretillförsel är en viktig orsak till igensättning av markbäddar och infiltrationer.
Då inte slamavskiljaren klarar av att reducera fosforhalten till godkända nivåer måste man komplettera med en fosforbrunn för att få byggtillstånd. Under de senaste två åren har kravet på fosforbrunn, i Umeå Kommun, gått från att enbart gälla för högskyddsnivåområden till att omfatta även normalskyddsnivåområden. Kranskommunerna ställer än så länge inte samma krav.
Om vattengenomträngingsförmågan (permeabiliteten) är låg, måste man gräva ett resorbtionsdike så att vattnet hinner sjunka ned och mynna ut i grundvattenflödet. Längden kan variera men ligger ofta på mellan 10-30 meter långa diken. Ett resorbtionsdike består av perforerad slang inbäddad i grus och markduk som sedan övertäcks med jord.
På Avloppguiden.se finns en hel del information för den som vill överblicka ämnesområdet.
För en snabbare och mer kortfattad översikt av de vanligast förekommande reningsmetoderna rekommendera vi Svenljunga kommuns hemsida